SÖNDAG 13 JULI 2008
Det är konstigt att ett högerben kan skapa så mycket uppmärksamhet i media, men mitt eget har blivit något av en följetong de senaste veckorna. Som jag har varit tvungen att meddela i ett pressmeddelande, så deltog jag inte i ÅF Golden League i Rom och kommer heller inte att delta i ÅF Golden League i Paris nästa helg. Jag har fortfarande ont i benet när jag kör max, så det klokaste verkar vara att vänta ytterligare ett tag innan jag anstränger mig fullt ut igen. Målet i år är - som jag sagt ofta - att komma väl förberedd till OS i Peking, och det är efter det målet som jag sätter min agenda helt enkelt.
* * * * * * *
Under tävlingssäsong så kör jag vanligtvis ett träningspass om dagen. Eftersom jag nu varit tvungen att tävla lite mindre och dessutom varit skadad, så har jag fått något mer fritid än vanligt. Nu är ju inte all tid som inte är träning fritid – då hade tillvaron varit både långtråkig och depressionsframkallande. Förutom den dagliga träningen, så har jag massage och andra behandlingar, intervjuer för media, fotograferingar och andra sponsoruppdrag, mentala förberedelser, förberedelser för tävling, träningsförberedelser, m m. Sedan förväntas jag göra någon nytta för min arbetsgivare ÅF också, vilket får pressas in i schemat. När så en skada ställer till det lite så får jag helt plötsligt mer tid, vilket jag har försökt utnyttja bäst möjligt. Jag har kunnat vara på landet i sommar, vilket knappt hunnits med tidigare år; jag har kunnat fixa och dona hemma; jag har fått mer tid till vänner, familj och andra runt mig. Allt det här är positiva saker, och det är viktigt att fokusera på det positiva och inte grotta ner sig i oro för skador och missade möjligheter. Det gäller att inte tappa sugen. Världen är trots allt full av tappade sugar, som någon vis man sagt.
* * * * * * *
På tal om behandlingar, så är det en stor del av vardagen denna vår och sommar. Jag tar akupunktur några gånger i veckan, och för er som inte prövat detta i behandlingssyfte, så kan jag meddela att det gör fruktansvärt ont de första gångerna. Nu har jag vant mig och smärtan har ersatts av ett allmänt obehag. Den som vill bli fin (eller friskare…) får lida pin. Massage får jag ett per gånger i veckan, för att öka blodgenomströmningen i musklerna. Sedan behandlar jag numera också högerbenet med ultraljud varje dag, vilket ska påskynda läkningen. Som om inte detta var nog, så avslutar jag många träningspass med isbad. Nu har det inget att göra med det korta dopp man kan ta i isvak efter en vinterbastu. Det handlar om att gå ner i isfyllt vatten upp till midjan, och sedan stanna där i fem till tio minuter. Jag vet inte vem som kommit på den metoden, men med tanke på hur ont det gör i kroppen så kan det inte ha varit någon snäll människa.
* * * * * * *
Jag har också äntligen fått ordning på mina träningskläder hemma – med stor hjälp från min sambo som byggt en stor garderob till mig. Det här kan kanske verka lite fjantigt med en stor garderob enbart för träningskläder, men det är inga små mängder, det kan jag intyga. Jag får givetvis hela tiden nya kläder från min klädsponsor Nike, eftersom kollektioner och modeller kommer och går. Jag försöker givetvis att vara omtänksam mot nära och kära med kläder som jag slutat använda, annars skulle inte en garderob räcka långt. Ibland kan jag nästan känna att hela Falun har mina avlagda Nike-kläder, men det är ju å andra sidan trevligt att folk är välklädda i Dalarna.
* * * * * * *
Fyra mysiga dalautflykter:
1. Inredningsbutiken Detalj och Kafé Blombergsgården i Vikarbyn
2. Siljan - Världens vackraste sjö! Skön att bada i oavsett temperatur.
3. Nya Restaurang Sjövillan i Rättvik. Jättemysig!
4. Stabergs Trädgård och Café utanför Falun