Det har blivit lite skriverier i media om min lårmuskels baksida, som jag skrev om i förra inlägget. Det är ju positivt att det jag skriver här blir läst – till och med av journalister. Å andra sidan har jag svårt att se att det är en nyhet att jag får vänta två veckor längre än planerat med att belasta muskeln till max.
 

Annars är det väldigt bra här på Rhodos. Det är konstigt nog nästan bara svenskar på arenan, så många svenska klubbar och grupper verkar ha valt just Rhodos i år för sin försäsongsträning Arenan ligger några kilometer utanför själva ”Rhodos City”. Det är kanske ingen av de bästa träningsanläggningarna i Europa, men helt OK. Mjuk, nylagd bana som är bra att träna på och ett klart godkänt gym inne på området. Att det sedan är 25 grader varmt och sol gör ju inte saken sämre direkt.

Träningen blir nu mer och mer tävlingsinriktad, eftersom säsongen närmar sig snabbt. Den kan väl enklast beskrivas som att den är lite hårdare än den träning jag kör under säsong, men mindre påfrestande än uppbyggnadsträningen tidigare i år. Träningen är som vanligt varierad, snabbhetsuthållighet, häck, sprint och olika former av styrketräning i en skön blandning signerat Grycksboexpressen och Torneklint. Börjar också känna mer och mer av den där tävlingsinstinkten – att vilja springa lite snabbare och lite närmre gränserna och det är så klart ett gott tecken. Det känns helt enkelt väldigt bra just nu.
 

För några dagar sedan hade jag ett snabbhetsuthållighetspass med fem stycken 150 meters-lopp. Det är ett ganska jobbigt pass, både fysiskt och lite mentalt, jag är alltid en aning nervös inför det bara för att jag VET att jag kommer bli svintrött! Men det finns heller inget bättre än när just det här passet går bra, när man känner att man är stark och orkar 50 meter längre än vad det kommer att bli på tävling.
 

På gymmet är det annars (som vanligt) mest frivändningar, ryck och knäböj. Just nu är det mest treor, tvåor och ettor som gäller, riktig maxstyrka alltså. Ettorna är min favorit, när man kan lassa på riktigt tungt och utmana sig själv lite. Idag körde vi ryck där det blev ett nytt pers för mig! Tjoho!
 

*  *  *  *  *  *  *
 

Som jag skrev i förra veckan, så bor jag och Jenny i ett hus bara en liten bit ifrån träningsanläggningen. Kan faktiskt inte nog understryka hur skönt det är att slippa hotellivet – speciellt på ett turistställe som Rhodos. Här har vi ganska mycket av det vanliga vardagslivet, förutom det extrema intaget av Grekisk Sallad. Vi handlar och lagar mat själva, och försöker enas om vems tur det är att diska. Just nu är det bara vi två och Pim-Pim som är här men släkten kommer att invadera oss på söndag. Då byter vi ut lugnet mot familjeaktiviteter i en vecka. Det blir nog lite mer utflykter och restaurangbesök, och det skall bli kul att se mer av Rhodos, eftersom vi hittills nästan bara sett vägen mellan arenan och huset.
 

Vi är annars lite förvånade över att Rhodos känns så övergivet. Kanske är det bara lugnet innan säsongsstarten, men vissa hotell undrar man om de är nerlagda, igenbommade eller bara sover skönhetssömn innan säsongen. Vi har på de korta utflykterna vi ändå gjort, sett hela gator som ser ut som om de skulle kunna vara en del av en spökstad, eller att folk flytt undan något oväder. Svenskarna verkar vara i majoritet bland de turister vi ändå sett hittills, så vi verkar hålla vårt rykte som en av de nationer som reser mest i världen.
 

*  *  *  *  *  *  *