Äntligen har inomhussäsongen startat, och på vilket sätt sen. Det började förra helgen i Glasgow, med en femnationers-tävling där förutom Sverige även Ryssland, Tyskland, USA och ett kombinerat samväldeslag deltog. Det har blivit en tradition att inleda inomhus i Glasgow för mig, eftersom det i år var 6:e året i rad. I Glasgow vet man vad man får – usel uppvärmning och högklassig tävling. I år var 60 meter häck en av de första grenarna, så jag kunde heja på alla andra efter mitt lopp.

Mitt eget lopp, ja. Det kändes fantastiskt bra och när jag tittade upp mot tavlan så var det tangerat svenskt rekord (7,80), och definitivt den bästa tävlingsinledning jag någonsin gjort. Tiden justerades i och för sig snabbt till 7,81 men det är fortfarande min absolut bästa start någonsin. Jag kan väl avslöja att jag under träningsperioden i vinter har lyft tyngre, kastat längre och reagerat allt snabbare i de moment vi mäter så jag kände att jag var på G. Tänk vad det gör att vara skadefri!  

 

* * * * * * * * * * * * * * *

 

Andra tävlingen i tisdags var på ”hemmaplan” - Samsunggalan i Göteborg. Vi hade en tidig start även här så vi slapp värma upp i Scandinaviums korridor och kunde värma upp direkt på banorna. Det blev en lite stökig start i finalen, med tjuvstarter och problem för startern, men det är trots allt en del av tävling och något jag mer och mer vänjer mig vid. Oftast kommer vi ju inte iväg direkt. Men när det blev godkänd start fick jag ett fantastiskt lopp. Bra reaktion och bra acceleration och jag kom helt rätt till första häcken. Sedan var det bara att ösa på och njuta av att tekniken fungerade.

Efter målgång förstod jag att det var ett bra lopp med bra tid, men jag blev otroligt glad när jag såg 7,75 på tavlan. Svenskt rekord med 5 hundradelar, och jag var i ett glädjerus resten av kvällen. Intervjuer där jag knappt kommer ihåg vad jag sa, för att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Fick också svårt att somna på kvällen, efter allt adrenalin i kroppen, så sista gången jag tittade på klockan var den två. Någon sa att jag med min tid hade kommit tvåa i herrarnas final på 60 meter häck. Helt fantastiskt, men man får ju tänka på att deras häckar är högre.

 

* * * * * * * * * * * * * * *

 

Efter reklamfotografering på onsdagen och ett drygt dygn hemma i i Falun, så har jag tillbringat helgen i Stuttgart för ny tävling. Efter Glasgow och Göteborg hade jag svårt att tro att det kunde gå ännu bättre, men tidsmässigt gjorde faktiskt det. Klockan stannade på 7,72, vilket gjorde att jag sänkte det svenska rekordet med ytterligare 3 hundradelar, att jag har den näst snabbaste tiden på 60 meter häck genom tiderna och ”bara” är 3 hundradelar från världsrekordet. Jag måste ändå poängtera att jag inte ser på andras resultat, utan enbart på min egen prestation. Jag ”siktar” inte mot någon viss tid eller visst rekord – jag lever i nuet med fullt fokus på min prestation. Men trots allt – efter en sådan här säsongsinledning med bästa öppningen någonsin, dubbla svenska rekord och andra bästa tiden genom tiderna på 60 m häck – nog tillåter jag mig att titta lite i backspegeln och bara njuta av veckan som gick. 

 

*  *  *  *  *  *  *