Igår gick Jenny och jag ut med uppgiften om att vi byter tränare, så det har varit lite stökigt med journalister som vill ha kommentarer till varför vi väljer att jobba med Torbjörn Eriksson istället för Agne Bergwall. Det finns som tur är ingen schism i detta, utan det har framför allt varit svårt att ha en av sina två tränare mer än 50 mil bort. Vi har, förutom under läger och så, främst fått kommunicera via mail och telefon, och det säger sig självt att det blir svårt med fingertoppskänslan då. Nu kommer både Torbjörn och Karin att finnas med oss i stort sett dagligen. Torbjörn är ju en väldigt analytisk tränare som redan när han var aktiv dissekerade sin träning in i minsta detalj, och det utvecklade hans fantastiska öga för detaljer. Sedan är en annan stor skillnad att Torbjörn själv var framgångsrik sprinter, så vi hoppas givetvis att han skall kunna hjälpa oss att få lite mer speed - att träningen blir mer fokuserad på sprint helt enkelt.

 

Nu går det ju inte att byta upplägg över en dag, utan det gäller att hitta en smidig övergång. I den övergången kommer både jag och Jenny att vara väldigt involverade och mycket mer delaktiga i träningsupplägget. Jag är ju otroligt intresserad av träning och träningsmetoder, och kommer att kunna lära mig massor på detta. Jag är absolut inte främmande för att bli tränare framöver, och då blir ju det här samarbetet och vårt ökade inflytande en fantastisk erfarenhet.