Nu närmar sig jul och nyårshelgerna, och de ser nog lite annorlunda ut för min del än för de flesta andra. Kort sagt så är jag ledig på julafton - enbart på julafton. Det är allt liksom. Vi brukar åka iväg till vår sommarstuga med familj och släkt, och för en gångs skull är jag inte lika noga med vad jag äter. På nyårsafton blir det däremot vare sig ledigt eller en speciellt avkopplande kväll, eftersom jag flyger tidigt på nyårsdagen till nästa träningsläger. Fast så illa så att jag lägger mig och sover innan tolvslaget ska det inte behöva bli.

 

Det känns ibland just vid helger lite speciellt när andra människor pratar om ledighet i veckor. För oss friidrottare går det helt enkelt inte att vara helt ledig vid den här tiden på året. Då tappar man hur mycket som helst. Samtidigt så tycker jag inte att det är en uppoffring. Jag tycker det är värt precis allt vad jag får "försaka". Jag tror till exempel inte att det är känslan av att gå miste om andra saker som gör att jag en dag kommer att sluta min karriär. Jag tror däremot att om den dagen kommer när man inte längre känner motivation för träning och tävling - då blir det nog tungt. Så länge man fortfarande brinner för det här, då känns det trots allt ganska lätt att åka iväg och träna på juldagen. Det är inte ens en uppoffring för mig. Det är en del av min satsning.

 

Som friidrottare på elitnivå så har man helt enkelt inte speciellt mycket fritid. De gånger jag inte har något inplanerat i kalendern, då är man ändå så slutkörd av träningen att man bara måste ta det lugnt och pysa ihop som en ballong med punktering. Vi har faktiskt vila inskrivet i träningsprogrammet, eftersom det krävs för att kroppen skall kunna ta åt sig träningen. Sen kan jag erkänna att när jag var yngre så hade jag nog mer energi. Nu behöver jag de här lugna stunderna för enbart avkoppling.

 

Mitt engagemang för att tävla på elitnivå är kort sagt 100-procentligt. Det omfattar allt jag gör - 24 timmar om dygnet. Det kan nog vara svårt att relatera till för andra, precis som jag har svårt att förstå hur ett normalt arbetsliv fungerar. Hela min livsstil avgör hur duktig jag är på mitt jobb. Allt jag gör bidrar ju till att jag antingen blir sämre eller bättre. Och jag ser det verkligen som ett jobb, eftersom det finns delar i det som man inte alltid känner att man vill göra men det ingår. Men jag måste också erkänna att jag jobbar med det roligaste jag vet.

 

*  *  *  *  *  *  *

Jag får ofta frågor om de bästa stunderna i mitt idrottsliv. Det kan egentligen vara små saker på träning som helt plötsligt sitter eller en stor prestation i ett mästerskap men skall jag beskriva något så är det ögonblicken innan start på tävling. De ögonblicken är alltid underbara. Det är en form av skräckblandad förtjusning, och jag älskar de där stunderna samtidigt som de också är fasansfulla. Jag antar att det är samma kick som inför ett fallskärmshopp eller ett läskigt berg-och dalbaneåk, helt enkelt.

 

*  *  *  *  *  *  *