Denna vecka och fram till början av december har jag flyttat mig ner till Sydafrika, till en träningsanläggning utanför Johannesburg. Det är universitetet i Växjö som har ett utbyte med ett universitet här nere med suveräna träningsmöjligheter.

 

Förutom folk som pluggar på friidrottsuniversitetet så är vi några andra som har Agne (Bergvall) som tränare som är här. Jenny och Carro är här, givetvis, men även Magnus Arvidsson är till exempel med på resan. Vi kom ner i måndags, och på resan fick jag halsfluss. Tredje gången i höst som jag är förkyld. Det känns extra segt att börja träningslägret med en penicillinkur. Jag är ju här för att träna, så man blir ganska rastlös av att bara gå och skrota, men behöver kroppen vila så är det bara att göra det. Nu gick halsflussen bort ganska fort, så jag tränade i torsdags för första gången här nere. Man tränar inte mer för att det är träningsläger utomlands, så vi kommer att ha några vilodagar här nere.

 

På söndag ska vi på safari, och det tror jag blir resans höjdpunkt, faktiskt. På förra årets safari så hade vi en otrolig tur. Vi såg fyra av de där så kallade "Big 5" på tre timmar, vilket normalt brukar ta två till tre dagar. Bland det skönaste på de här träningslägren är att det finns inget att göra förutom träningen. Bara fokusera och så mycket ledig tid. Det skapar harmoni. Vi sitter mycket och bara snackar. Vi kan sitta i ett hörn av matsalen i flera timmar efter maten och bara prata. Visst låter det glamoröst med livet som idrottare…

 

*  *  *  *  *  *  *

 

Sverige är klart för Fotbolls-EM. Den nyheten nådde ända hit ner, men för att vara ärlig så är det ingen som bryr sig så mycket om fotboll här. Jag har själv inget jätteintresse av fotboll, men det är alltid kul när det går bra för Sverige. Sen kan jag ibland undra över media och deras värdering av olika nyheter inom sporten. Jag tänkte på det när jag läste tidningen efter EM-kval matchen mot Spanien då Sverige förlorade med 3-0 och fick 14 sidor och Stefan Nystrands otroliga kross av världsrekordet fick en liten notis på sista sidan. Är det bara jag som tycker att de goda nyheterna ska få större plats?

 

*  *  *  *  *  *  *

 

Förra veckan pratade jag lite om skillnaden mellan att träna med spikskor mot att träna i joggingskor. Efter en fråga  om andra stora förändringar i träningen så tänkte jag att jag kunde berätta lite om knivigheterna mellan att gå från kapacitetshöjande former av löpning till maxlöpning. I sprintpassen just nu springer vi på mellan 90-95% hastighet med ganska kort vila mellan loppen, men ju närmre tävlingssäsong vi kommer desto fortare ska loppen gå. Den här övergången sker ju naturligtvis gradvis men det gäller verkligen att lyssna på kroppen så att man inte drar på sig nån onödig skada. De få procenten gör jätteskillnad i belastningen på kroppen vilket kanske låter flummigt, men så är det!