Idag fredag skall jag träffa Gunnar Bark som jobbar i Kina som konsult för ÅF. Jag är dels nyfiken på vad ÅF gör i Kina, och sedan är det kul att ha koll när man ska resa någonstans - att ha lite mer kött på benen. Det skall bli väldigt spännande att höra vad han upplevt när han varit i Kina och jobbat. Att sedan Gunnar är inne på miljöarbete gör att mötet blir extra intressant. Det är lite speciellt att ha en arbetsgivare som kan ställa upp med den här servicen, och det ska bli roligt att veta mer om ett resmål än namnet på hotellet som man bor på. Min förhoppning är att jag skall få en bredare insikt om landet Kina och kineserna, så att inte allt känns nytt, skrämmande och annorlunda när vi landar i Beijing i augusti.
 

Jag har varit i Kina en gång tidigare, när vi i våras stannade tre dagar i Beijing på väg till ett träningsläger i Japan. Vi skulle kolla in OS-arenan, men det såg ut att vara långt kvar innan den var färdig. Det är en helt annorlunda kultur. Vi såg inte en enda grävskopa - bara massor av kineser med spadar. Tänk er själva, spadar och skottkärror för att bygga en hel OS-by!!! Man undrar ju vilka förhållanden dom jobbar under, och tankar på mänskliga rättigheter kommer givetvis som ett brev på posten. Jag tror ändå att det är bra att Kina fick OS. Bara det att det nu är liv i media och krav på bojkott av OS, gör ju att Kina känner ett extra tryck. Omvärlden får upp ögonen, och redan där har man ju vunnit väldigt mycket.
 

 

*  *  *  *  *  *  *

 

Det var ett reportage i sportnyheterna i söndags, där jag bland annat berättade att jag snörat på mig spikskorna igen. Det kändes ovant och avigt efter en och en halv månad utan spikskor. Det kan verka lite fjantigt att det blir en nyhet, men det innebär egentligen att träningen går från kvantitet till kvalitet. Det kan också vara svårt att förstå skillnaden mellan att springa i spikskor och joggingskor, men den är jättestor. Spikskor är mycket, mycket lättare, och så får man givetvis ett helt annat grepp. Joggingskor känns mycket klafsigare. Spikskor är egentligen bara ett plastskal med spikar på, och när man tävlar och det är varmt, då känns det som om skorna börjar brinna under fötterna, speciellt eftersom tartanbanan blir så groteskt varm ibland. På lägret innan VM, så sa dom att banan var typ 70oC varm. Vi fick hälla på vatten vid starten för att knän och fingrar inte skulle fatta eld. Fast viktigast var nästan att snabbt få av sig skorna efter varje lopp. Det finns bättre sätt att visa att man brinner för sin sport…

 

 

*  *  *  *  *  *  *