Med verktyget SYSEVAL skapar man en modell av ett givet system i form av ett hierarkiskt träd av noder som representerar olika delsystem. Trädet byggs upp interaktivt och är lätt att modifiera under arbetets gång. Man kan klippa ut och klistra in träd och exportera dem på textformat för redigering med andra program. Man kan också ångra och göra om obegränsat antal kommandon.

Man tillordnar varje nod en vikt som kvantifierar delsystemets inflytande på (eller bidrag till) delsystemet närmast ovanför i trädet. Dessa vikter kan vara godtyckliga tal och kommer av programmet automatiskt att normeras så att deras summa inom varje modul är lika med 1 (modul = noderna på en viss nivå som är barn till samma modernod).

 

Till var och en av noderna längst ner i trädet (lövnoderna) hör en experimentellt fastställd storhet som ska konfronteras med uppställda krav. Denna storhet matas in i form av ett godtyckligt mätvärde. Programmet transformerar mätvärdet med hjälp av en överföringsfunktion till ett prestandavärde mellan 0 och 1 som beskriver i vilken grad kraven är uppfyllda. Varje lövnod har sin egen överföringsfunktion som användaren specificerar med några enkla parametrar.

 

SYSEVAL beräknar sedan för varje inre nod i trädet ett prestandavärde mellan 0 och 1 genom att bilda den viktade summan av de mätbara prestanda som ingår i den aktuella noden. Av särskilt intresse är värdet för systemträdets rot, som ger ett mått på prestanda för systemet som helhet.

Man kan också införa ett extra samband mellan modernod och barnnoder via en s.k. strukturfunktion, en binär funktion som nollställer modernodens prestandavärde om vissa valda barnnoders prestandavärden understiger angivna trösklar. Detta ger en möjlighet att implementera krav även på systemets inre noder, något som kraftigt ökar metodens tillämpbarhet.

Samtidigt som man i ett huvudfönster bygger upp systemträdet och matar in data, kan man i ett annat fönster skapa stapeldiagram som visar i vilken utsträckning delsystemen på en viss nivå bidrar till total systemprestanda. Dessa diagram kan också ge en direkt bild av hur systemets brister fördelar sig på olika delsystem.

 

Beräkningar och uppdatering av diagram sker omedelbart när nya data eller nya parametervärden matas in. Det är därför lätt att pröva olika konfigurationer, olika viktning av systemets delar, eller direkt se resultatet av en höjning av vissa mätbara prestanda. Alla data som definierar ett visst system kan enkelt sparas på en fil för att öppnas och bearbetas vid ett senare tillfälle.

 

Metoden som SYSEVAL bygger på är mycket generell. Den kan appliceras på vitt skilda typer av system och de erhållna prestandavärdena kan tolkas på många olika sätt, t.ex. som mått på: